Från min synvinkel

En offer gud utan moraliska krav från människorna:

 Gå till kyrkan. Gör ritualerna så får du syndernas förlåtelse och det krävs ingen mer prestation från din sida.

Våra hus idag är arkitektritade och innehåller komfortabla och designade möbler. Det yttre är viktigare än det inre. Vi lägger massor av tid på att gå till frisören, köpa rätt kläder och göra oss så vackra som bara möjligt går. Men det inre ägnar vi inte en minut till, det måste vara bra för det sa min mamma och pappa till mig när jag var liten. Så det så!

Ändå är det så att vi gladeligen kan visa vårt förakt gentemot de människor, som inte lever upp till de värderingar som vi har, som inte lever sina liv på det sätt som vi tycker att de borde leva dem. Vi kan tänka oss att skänka en liten slant till dem om det blir en insamling för dem, om inte annat så dövar det ett samvete som säger att vi ligger på gränsen till att vara högfärdiga om vi inte ställer upp för de sämre lottade människorna.

Herrens dag

Då ska de rättfärdiga räddas och de orättfärdiga dömas(Joel 1:15; 2:1–11 Jes. 2:12).

Herrens dag är mörk inte ljus. Endast de som levt efter Guds vilja ska bli föremål för hans räddning. Många tror att de på grund av sina handlingar står utanför Guds kärlek, att Gud älskar andra men inte dem pga. deras dåliga handlingar. Men Jesus visade oss att Gud älskar syndaren lika mycket som helgonet. Jesus umgicks med syndaren lika mycket som med helgonet. Han ville hjälpa de vilsegångna och syndarna.

Gud arbetar aktivt med oss för att förklara och förvandla världen. Man kan undra över det onda i världen. Nazismen uppstod i Tyskland(det hade kunnat hända vart som helst i världen). Den är ett uttryck för djupt rotade tendenser som finns runt omkring oss. Vi beundrar den som lyckas och föraktar den som förlorar. Vi anser oss fria från nazismen eftersom vi känner avsky för gaskammaren. Ändå var detta en filosofi som föraktar de ”svaga” och beundrar de ”starka”.

Om vi är i stånd till sådana handlingar. Hur ska det då finnas något hopp för oss? Hur ska vi kunna tro på det godheten? Lösningen är ett otroligt medlidande för de som blir utsatta för det onda och en oerhörd förmåga till att förlåta dem som gjorde detta onda. Det är ända sättet för att inte bli förbittrad, utan att fortsätta tro på att det goda ska vinna till sist. Att vi blir förtvivlade över människors ondska beror bara på att vi tycker att det ”bör” vara goda. Vi vet att vi är ämnade för något mycket bättre än det onda.

Empati och medkänsla är ingenting om det inte uppstår i en situation där man skulle kunna vara hård och likgiltig för andra människors lidande. Det omoraliska måste existera för att det moraliskt riktiga ska kunna växa inom människorna.

Vi ha ett självbestämmande som är grunden till vår frihet. Vi måste inte göra som Gud vill. Utan självbestämmande så kan ingen egentlig relation med Gud uppstå. Elak eller snäll. Kärlek eller hat. Vi får själva välja.

Men Gud har en vision som heter shalom som betyder välbefinnande, fred, hälsa och helhet. Du kan handla emot Gudsvilja om shalom men han kommer garanterat att se till att så som du behandlar andra, vill du också bli behandlad. Ordspråk: Den som gräver en grop åt andra faller oftast själv där i.

Om man idag gör två besök i kyrkan per år, så kan du räknas som Gudstroende. Men att bygga en religiös tro är att vilja utvecklas och förverkliga det som är Guds vilja med ditt liv.

När man träffar en annan människa och gör den snabba bedömningen att han/hon är psykiskt störd det är enkelt. Men låt säga att den här personen har haft ett rent levande helvete under hela sitt liv. Föräldrar som har utsatt dem för både psykiskt och fysiskt våld. Kränkningar, förnedring och vanvård. Det kanske inte har varit så lätt att leva den här personens liv.

”Take a walk in my shoes before you start judging me!”

Den här människan har kanske gjort allt som står i hans/hennes makt för att komma tillbaka till ett någorlunda normalt liv igen. Och då står du där som ensam domare och kallar personen för psykiskt stör. Det är oftast våra fördomar om vad vi har fått höra av andra som gör att vi dömer andra.

Guds nåd kommer inte till oss bara för att vi besöker kyrkan någon gång ibland, vi måste aktivt söka efter den. Det är faktiskt ganska kul att försöka bli en sann äkta medmänniska.